vi pratar nästan aldrig längre. men igår pratade vi, lite. då förstod jag att detta var slutet. du och jag, vi är slutet. det finns inget vi längre, ingen vänskap. för om vänskap ska fungera krävs det två fungerande själar. två som slåss och anstränger sig. inte bara en, inte bara jag..
så jag tog bort ditt nummer, så nu kan jag inte höra av mig. nu kan jag inte kämpa ensam. nu är det upp till dig. vill du ha kvar mig i ditt liv, så måste du visa det. för jag vill inte och jag kan inte höra av mig.
Jag saknar dig så det gör ont. varenda dag, saknar jag dig.
jag vill inte sakna dig, jag vill inte sakna någon som inte bryr sig om mig. men jag gör det ändå.
och jag bedövar smärtan med att bli uppskattad av andra. fakeuppskattad. men det funkar.
smärtan blir mindre. en dag är du glömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar