vänner eller vad det kallas.

den där smärtan när man inser att ens vänner inte har tid för en längre.. 

när de har 100 andra grejer att göra, viktigare grejer, och man själv hamnar åt sidan.

den där känslan. den gör ont.  

jag förstår, att de har massa måsten. jag önskar bara att jag också var ett måste ibland. 

att de hade tid för mig, som de har tid för andra. men jag är inget måste, jag är bara en vän. 

men.. är inte vänner måsten ?   

jag orkar inte beklaga mig längre iheller. det hjälper inte. jag skriver hellre här,  visst, de läser kanske det, men eftersom jag inte direkt riktar det till dom. så kan de inte ta illa upp. de kan bara ta de till sig. förstå, att jag också vill vara ett måste, istället för en utfyllnad när de har tid..