känner att jag behöver skriva av mig lite, men för en gång skull skriver jag inte av mig för att jag är arg och ledsen, utan tvärtom, för att jag är så lycklig. hela världen borde få veta hur lycklig jag är.
jag har allt i mitt liv justnu. verkligen Allt.
underbara vänner. nej, underbara är en underdrift. ta alla perfekta ord ni kan hitta, och slå ihop dom till nåt dunderbra. så bra är min vänner. så mycket älskar jag dom. Jag har kanske få vänner, men dom jag har är ovärderliga, och jag tänker alltid hålla i dom hårt. jag tänker slåss för er. sen har jag sanne&mamma, som alltid finns där. visst vi bråkar, tjafsar. men det är aldrig så allvarligt. ett par minuter efter och allting är bra. jag vet att jag alltid kan vända mig till er om jag behöver det, även om ni kanske inte alltid förstår er på mig. jag vet att jag kan vara knepig ibland, men jag försöker verkligen vara bra. och tillslut, så har jag C. som har ändrat så mycket hos mig. han finns där varje dag. han lyssnar på alla mina knepiga och skumma tankar, och ger respons. jag förstår inte hur han orkar, men på nåt sätt gör han. och jag är evigt tacksam. när jag behöver prata så vänder han örat till, när jag behöver närhet så håller han om mig, och när jag behöver vara ifred så ger han mig andrum.
vad mer kan man begära utav sitt liv som 18åring? ingenting.
människor borde verkligen sluta leta efter bekräftelse. ni är er egen bekräftelse.
vänner behöver inte höra av sig dagligen, säga att de behöver dig, att de älskar dig, för att du ska veta att de verkligen gör det. det ska du förstå. man behöver inte ha perfekta dagar hemma, för att ha det bra, familjemedlemmar kommer alltid att älska dig. och man kan få både närhet, bus & någon som står dig trogen utan att ha ett datum och en "min" stämpel.
allt man behöver, är att lita på sig själv. släppa lite på trådarna. jag är lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar