Jag har varit med om såå mycket sista tiden, så känslomässigt är jag Helt slut. När min kk fick flickvän i maj rasade allt. Nån vecka efter fick jag reda på missfallet, och sen var det kört. Att få veta som 17åring att där är någonting i sin livmoder, kan vara ett dött foster, kan vara en polyp tär på en så mycket, att ni aldrig kan förstå. Den sommaren träffade jag en väldigt fin kille, som brydde sig, som ingen annan någonsin gjort. men jag var slut, jag kunde inte ta till mig av han, och jag kunde inte ge kärlek tillbaka. så det höll inte. jag gick tillbaka till kks, till att leka. Man att leka med folk, innebär att du själv blir lekt med. och det gör ont. Jag är känslomässigt slut, och jag har, sen någon vecka tillbaka, pratat med en person, som verkligen bryr sig. Allt jag säger, tar han till sig, vänder till positivt och skickar tillbaka. Han bryr sig. Och jag är så rädd att jag inte ska kunna ta till mig, kunna ge tillbaka, och på så vis skjuta mig ifrån han. som jag gjorde i somras. Jag är rädd, att jag inte ska våga älska. Att det inte ska funka, för att jag har en skyddsmur. Men skyddar jag mig verkligen från rätt ? Jag vet inte. Jag vet heller inte om jag vågar öppna mig.
För att vinna måste man satsa sägs det. Men om man inte vågar satsa, vinner man aldrig då? Antagligen inte. " ta det lugnt, så kommer de tillslut" Nej, det gör det inte. För att någon ska kunna ta tills sig dig, måste man vara öppen, är man inte det, vinner man inget, aldrig någonsin.
Jag vågar inte öppna mig, inte än. Det får ta den tid det tar, men jag är rädd, att jag ska förlora de som verkligen bryr sig innan jag hinner visa vad jag känner. kanske måste jag hitta någon som vill och vågar satsa, som har tålamod nog att stanna kvar, fast att jag kan vara lite knepig. kanske..
PUSS till alla er som läste allt :*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar