bloggen känns ganska död. jag också för den delen. det är väldigt mycket justnu och jag har det jobbigt. jag vet knappt in eller ut. jag vill inte klaga. jag vill bara att ni ska veta hur det ligger till, fast jag inte tänker gå in på några detaljer.
jag är så glad att jag har visa människor i mitt liv, som får mig och le och fortsätta kämpa, fast att jag inte vill. som får mig att stiga upp på morgonen, när jag hellre bara legat kvar. ni är få som klarar detta, men jag beundrar er, att ni orkar kämpa för mig, när jag själv inte gör det. jag älskar er. och jag lovar att vara där och ta emot er när och om ni faller, precis som ni tagit emot mig.
tack för att ni är så starka, för både er själva och för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar